marint-centrum-01 stor

 Josefine  Larsson, Anders Andersson och Jan Nilsson samlar in rörhinna vid Vårhallen för att sen plantera ut dem nätpåsar som ska fästas i trådbackarna i Kivik

Idén med odling i havet

Under våren har Anders Andersson och Jan Nilsson, SfHs kustråd i Kivik, arbetat med att starta marina kolonilotter i vattnet bortom hamnen. Man kan jämföra marina kolonilotter med en liten kryddträdgård eller med ett växthus, inte på land utan i vattnet. Man odlar olika marina råvaror, exempelvis tång och musslor. Det som skördas ska odlas fram för att hushålla med havets resurser, alltså inte tas från det vilt växande.

Stöttning och hjälp får kustråden av Josefine Larsson, forsknings- och innovationskoordinator på Marint Centrum i Simrishamn. Josefine är väl förtrogen med ämnesområdet. Hennes doktorsavhandling handlade om vilka genetiska effekter föroreningar har på blåmusslor.

Idén med att prova marina kolonilotter i Kivik kom från Anders som sett och läst om att havsbaserade odlingar sedan länge finns i andra delar av världen, bland annat i  Danmark och på den svenska västkusten.  Skulle de kunna bli verklighet även i Hanöbukten?

Att få tillgång till kunskapen som Marint Centrum och Josefine har är ovärderligt. Efter ett par timmar tillsammans vet Anders, Jan och vi andra mycket mer om växter och kryp i vattnet tack vare Josefine. Minsta lilla bruna räka är nu intressant, och friterad rörhinna  låter plötsligt både lockande och gott. Rörhinna är en ettårig grönalg som finns längs hela den svenska kusten, från gränsen till Norge i Bohuslän upp till Bottniska viken inne i Östersjön. Det finns flera arter, alla går att tillaga och äta. Som friterad påminner den lite om vit tryffel. Recept finns på nätet.  – Se till att vattnet den växt i inte varit stillastående eller orent bara eller att det pågår algblomning, säger Josefine.

marint-centrum-02

Bilder från odlingslotten i Kivik. Josefine berättar och visar om de små musslorna och tånglusen (Idotea baltica) som har fastnat på repet. Anders och Jan lägger ned den insamlade rörhinnan i nätpåsarna och fäster dem sen i trådbackarna. Bilden med Anders och trådbackarna har Jan tagit.

Marina kolonilotter i Kivik – ett pågående försök

I mars i år lade kustråden Anders och Jan ner ett grovt rep och några stenfyllda trådbackar i vattnet bakom hamnbassängen i Kivik. På stenarna kan groddplantor av blåstång sätta sig på. Här skall nu musslor och tång fastna och växa för senare undersökning.

Redan nu i maj har några små, små musslor fastnat på repen. Tången som skall växa i backarna har det ännu inte hänt så mycket med, men de var ju nyligen ditsatta och dessutom har de sin reproduktionsperiod i maj och augusti.  Från Vårhallen utanför Simrishamn hämtades rörhinna, den är instoppad i nätkassar och nu fäst i trådbackarna. Rörhinna rätt tillagad smakar tryffel, säger de som vet. Drömmen är att i framtiden kunna odla både tång och musslor som kan användas i matlagning eller som gödning. Det är inte en ny tanke, förr i tiden skördade man både tång och musslor för att göda trädgården.

Vägen till skörd i kolonilotterna går, som Josefine säger, genom att testa, testa och testa igen. Vattnet i Östersjön med sin lägre salthalt och sin egen föroreningsproblematik kommer förmodligen att kräva andra metoder än på västkusten. Om försöken i Kivik slår väl ut så är det inte otänkbart att grunden är lagd för ett forskningsprojekt, säger Josefine. Även om det som skördas inte går att använda som mat, så kan det bli ett gödningsämne eller kanske kan man utvinna proteiner eller andra ämnen. – Alla försök som görs ger erfarenheter som kan användas längre fram. Det finns även försök i Finland och Estland som ger ny kunskap.  – Frågorna och svaren som leder vidare kommer när man rör sig och arbetar i miljön, säger Josefine och nickar.

Försöket kommer att visas upp på vattendagarna i Kivik den 24–25 juli. I augusti planerar de att föröka tången för att se om man kan få fram groddplantor.

– Som avslutning vill jag säga att en viktig bit i försöket med odlingslotterna är att synliggöra allt värdefullt liv i havet, säger Josefine. Kunskap om det marina livet skapar en aktsamhet och en omsorg om allt som lever bland vågorna i Hanöbukten.

(Här kan du läsa mer om kolonilotterna på byalagets hemsida: www.byalagetpakivik.se/havskolonilott )

marint-centrum-03

Vårbilder från Kivik.

Om Marint Centrum i Simrishamn

Marint Centrum (MC) grundades 2010 och ingår i Simrishamns kommun. Ett av deras fokusområden är hållbart fiske, bland annat har man i flera år haft konferensen Östersjöfiske 2020. Där lyfts yrkesfiskarnas roll fram och vad de kan göra för att skapa välmående ekosystem samt vilken betydelse som ett kustfiske har för samhällena runt Hanöbukten. Under konferensen diskuteras hur alla inblandade, myndigheter, näringsidkare och kustsamhällen kan samverka för att förverkliga ett hållbart hanterande av resurserna i Hanöbukten.

Ett annat fokusområde är rent vatten. Simrishamns kommun har arbetat tillsammans med MC för att utveckla de nya reningsverken i kommunen. De renar både från läkemedel och andra mikroföroreningar. Spökgarnsprojektet har genomförts och handlade om att ta upp förlorade fiskeredskap från havet. Arbetet har lett till en sk Roadmap som visar vägen för hur man skall arbeta med spökgarnsproblemet i Östersjön. För detta projekt fick man bidrag som gick till  lokala fiskare för att rensa havet från spökgarner.

Kunskapsbyggnad är ett annat viktigt fokusområde. MC stöttar och samverkar med Nova Academy och Naturskolan på Österlen.

I samarbete med Lunds universitet skapar MC en tvärvetenskaplig plattform som bedriver tillämpad forskning och utbildning där marina frågor för Östersjön och Hanöbukten möter näringsliv och samhälle i olika forskningsprojekt. Man strävar efter att i varje projekt ha ett land- till hav perspektiv. En uttalad målsättning är att arbeta över vetenskapsgränser och att samverka med näringsliv och kustsamhällen. Därför passar det ju väldigt bra att MC finns i samma hus som nyföretagarcentrum, kommunens näringslivsenhet vilket dessutom är den enhet som MC ligger under, hamnkontoret, Havs- och Vattenmyndigheten samt turistbyrån och IVL Svenska miljöinstitutet.

(Länk till Marint Centrums hemsida: www.simrishamn.se/om-kommunen/marint-centrum )

Josefine Larsson Marint Centrums nya forsknings- och innovationskoordinator

Ett drömjobb för Josefine Larsson

När Josefine Larsson försommaren 2020 såg annonsen från Marint Centrum i Simrishamn blev hon omedelbart intresserad. Två  intervjuer senare hade Josefine bestämt sig , sen blev allt bestämt och i december gick flyttlasset till Simrishamn. Nu har familjen inklusive fyraåringen börjat finna sig till rätta.

Josefine studerade till biolog i Uppsala och kommer ursprungligen från Piteå. År 2010 blev hon forskningsassistent vid Södertörns högskola och 2011 påbörjade hon sitt miljövetenskapliga doktorsarbete om genetiska effekter hos blåmusslor utsatta för föroreningar. Arbetet med avhandlingen handlade om att jämföra musslor som fanns i hamnar och utanför reningsverk med musslor som levde i rent vatten. Efter disputationen 2017 arbetade hon som lektor på högskolan.  Och sedan kom annonsen från Marint Centrum. Josefine blev deras nya forsknings- och innovationskoordinator och ägnar numera sin tid åt det marina livet i Hanöbukten och samarbetet med Lunds Universitet.

–          Ett riktigt drömjobb för mig, säger Josefine och ler.

Som avslutning undrar jag vad Josefine vill att Hanöbukten skall vara om 10 år om hon får önska helt fritt.

Hanöbukten om 10 år – när Josefine Larsson får önska:

–          Då har vi ett ekosystem som visar tydliga tecken på återhämtning. Näringsväven är mer i balans. Stora frodiga tångbälten och ålgräsängar är mer regel än undantag, sill- och torskpopulationerna är på uppgång igen. Alla  reningsverk är cirkulära säger Josefine. ALLA. Inte ens sötvatten släpper de ut. De stora bruken har också slutat släppa ut avloppsvatten och de har minskat sitt vattenuttag. Nu hushållar alla med sitt vatten. Brunifieringen är kartlagd och åtgärder har satts in som kraftigt minskat den.

(Josefines avhandling kan laddas ner här:  sh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1156972&dswid=8262 )

marint-centrum-05

Blåstång vid Kivik.

Vad göra med tång som flutit iland?

Man får inte ta och samla tång vid stränderna utan lov från markägaren.

I gamla tider var tången ett värdefullt gödningsmedel. ”Tångrätt” betydde att jordbrukare längs kusterna hade rätt att skörda tång på vissa stränder. Rättigheterna var knutna till fastigheten. Vad som finns kvar av tångrätten varierar men man skall be markägaren om lov innan man tar större mängder. Tång kan man använda som gödning i trädgården, eller som substrat till biogas, mer om tånganvändning finna att läsa på nätet.

Det finns för- och nackdelar med att ta hand om den ilandflutna tången för att tillverka biogas eller använda den som gödning på land.

Här några plus och minus enligt forsknings- och innovationskoordinator Josefine:

+    Ett plus är att det blir mindre skräpigt och luktar mindre illa på stränderna

+    Övergödningen minskar när man för bort tången

+    Samtidigt med tången får man bort skräp som plast och burkar

–   Ett minus är att man stör livsmiljön för de små djur och insekter som lever i den ilandflutna tången

–   Den naturliga näringscykeln störs när man forslar bort tången

–   Tången skulle kunna användas som näring för att påskynda etablering av växter när man skapar strandskydd istället för att bli gödning längre in på land