Vessigebro kraftverk, nytt miljötänk i gammal miljö

Vandringshinder för våra fiskar är en het fråga som engagerar.

Det finns väldigt olika åsikter men fakta kvarstår att många fiskarter behöver kunna vandra längs och mellan olika vattendrag för att ha de bästa möjligheter att överleva och reproducera sig. Vandringshinder skapar negativa störningar i deras livscykel och påverkar bestånden. Många gånger så kraftigt att hela arter hotas. Eftersom vi människor skapat många av hindren behöver vi också åtgärda dem så långt det går. Hur detta skall gå till jobbas med inom myndigheter, intresseorganisationer och verksamhetsutövare. Självklart finns det olika åsikter mellan de berörda om både åtgärder och takten på åtgärder men också en samsyn på att åtgärder måste till. Sverige har också förbundit sig att följa EU:s vattendirektiv att alla vattendrag i Sverige skall ha god ekologisk status. För att uppnå god ekologisk status krävs att det finns vandringsvägar för fisk. Det finns mycket att läsa om i denna fråga, se några av länkarna nedan.

Vessigebro kraftverk, nytt miljötänk i gammal miljö

Ålakademin och Ålakustens Kulturarvsförening tillsammans med (FFoKi) Samverkan för Hanöbukten tog en utflykt till Halland och Vessigebro kraftverk för att på ort och ställe se hur en typ av åtgärd kan se ut. Kraftverket vi skall besöka ligger vid slutet av Lilla å, ett biflöde till Ätran. Kommer ni ihåg ramsan från skolan? ”Lagar Ni så Äter Vi”, skulle få oss att komma ihåg Hallands fyra åar. Kommer du från söder så heter de Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. Åarna avvattnar, tar med sig vatten från södra Västergötland och delar av Småländska Höglandet. Här skall vi träffa Jan-Åke Jacobson som med sin familj drar sitt strå till stacken för att hjälpa ålarna ta sig förbi hans kraftverk. Under resan har regnet vräkt ner men väl framme lugnar det sig som tur är. Fint regn strilar fortfarande stillsamt ner från himlen och den frodiga augustigrönskan runt oss droppar och blänker av allt vatten. Lilla å brusar när vi går längs utloppet fram till kraftverksbyggnaden. Två andra besökare från Motala ströms vattenråd är här med samma ärende som oss. Att inspireras av någon som lyckats både med att skapa el med högt miljöfokus och levande vattendrag.

Jan-Åke hälsar oss välkomna och berättar att han och hans familj sedan 1987 äger Vessigebro kraftverk tillsammans med flera andra byggnader som utgör Vessige Vattenkraft AB. Detta är en gammal bruksmiljö med verksamhet så långt tillbaka som 1600-talet. Här har funnits flera kvarnar, smedja och textilfabrik och jordbruk. Allt samlat runt Vessigefallen i Lilla å, ett antal fall med en samlad fallhöjd på 22 meter. Här fanns kraft i vattnet för människor att ta vara på samtidigt som lax och ål använde vattnet för sina ändamål. Ålen har kommit vandrande, generation efter generation, för att nå upp till sjöarna längre upp i höglandet. Efter ett par tiotal år har de vuxit sig stora och startar sin sista resa ut i Atlanten och för återigen ta kurs mot sin Sargassohavet. Där föddes de, nu skall de som kommer fram leka och skapa nya yngel. På sin väg ut kommer de igen att passera kraftverket. Laxen går också upp i Lilla å men den höga fallhöjden har den aldrig besegrat, Jan-Åke har gått till historiska källor och funnit att laxen aldrig tagit sig upp över fallet.
Det första kraftverket startade upp 1923 och gav elektricitet till verksamheten som då fanns i byn. I september 2012 sökte man tillstånd att få bygga ett nytt kraftverk bredvid det gamla. Efter att mark- och miljödomstolen godkände förändringarna och man vann de överklaganden som gjordes kunde bygget starta under hösten 2014. I december 2016 kunde det nya verket fasas in på elnätet. Här tar man ut nu ut 2,1 miljoner KWh per år från vattendraget Lilla å. Det räcker till el för att värma ungefär 100 villor.

Vi börjar med att se på själva kraftverket och den illande blå ålyngeluppsamlaren.Den har placerats framför kraftverkets utlopp för att fånga upp de unga ålarna som kommer varje år i takt med stigande vattentemperaturer. En intrikat monterad trappa, lite som en rulltrappa, med fyra snedställda steg lockar den unga ålen att klättra uppåt. Väl uppe förs den via en slang ned i den blå lådan. Lådan vittjas varje morgon. Ålungdomarna räknas och flyttas manuellt upp över fallet och sätts ut i trygga vatten ovanför kraftverket. I år har över 1800 yngel tagits från den blå uppsamlaren till lugnare vatten.Här skall de nu leva mellan 10–20 år och sakta men säkert växa till sig till vuxna ålar.Då kommer de känna kallelsen från Sargassohavet och på nytt bege sig nedför Lilla å.

Denna gång kommer de också behöva hjälp för att inte fastna i turbinen. En rask promenad uppför branten tar oss till dammen och intaget till turbinen. Här har Jan-Åke installerat ett galler vid intaget som förhindrar att ålen fastnar eller slits sönder i turbinen. Dessutom finns två rör inmonterade, ett vid botten av intaget och ett vid ytan. Dessa bildar flyktvägar för ål och annan fisk. Rören mynnar ut i ett träkar några meter nedanför dammen. Dessa flyktrör gav Jan-Åke ett välförtjänt miljöpris av Ätrans Vattenråd redan 2013. Sedan dess har flera ägare till mindre kraftverk tagit efter och tillämpar samma konstruktion. Ingen ål har dött i turbinen efter att gallret och rören installerades. Så två intrikata men ändå enkla anordningar fyller sin funktion och vattenkraftverket kan fortsätta producera el. Vessige Vattenkraft har medverkat i ett par tre projekt där utvandrande ål har försetts med en transponder och de har kunnat följas när de tar sig vidare ut i Kattegatt, utmed Norges västkust och ut i Atlanten. (Läs mer: www.diva-portal.org )

På frågan vad investeringarna för att skydda ålarna totalt har kostat svarar Jan-Åke raskt – Elen till två av de 100 villorna, dvs 2 procent.