Oljeutsläppet och bygdens kraft –
en kväll om samverkan och krishantering
Den 10 februari 2025 samlades ett trettiotal engagerade personer från Hanöbukten och dess omgivningar i den charmiga bygdegården i Hörvik-Krokås för årets första kustrådsträff.
Deltagarna kom från när och fjärran , om inte från hela Hanöbukten så från halva– från Baskemölla, Vik och Kivik till Nymölla, Osby, Sölvesborg, Åhus och Tosteberga. Vissa hade till och med rest över en och en halv timme för att vara med. Kvällen handlade om att lyssna till de som arbetat med saneringen efter oljeutsläppet från färjan Marco Polo och att förstå hur hela lokalsamhället, tillsammans med kommunen och andra myndigheter, slöt sig samman för att möta krisen.
Lokalsamhällets mobilisering
Rosmari Nordgren, ordförande i Hörvik-Krokås hembygdsförening, inledde med att berätta om hur ett telefonsamtal hon aldrig glömmer och hur snabbt bygdens invånare organiserade sig.
Tidigt på söndagsmorgonen den 22 oktober ringde räddningstjänsten henne med ett akut besked – en färja hade gått på grund och de behövde en evakueringslokal. Kunde bygdegården användas? Och fanns det möjlighet att ordna kaffe, mat och annat som behövdes i en krissituation?
Engagemanget drog igång direkt. Sjöräddningen i Hörvik och Sölvesborg var snabbt och först på plats ute till havs och samtidigt ringde bilburna sjöräddare som var på väg till och bad om hjälp med fika o mat. Byborna m fl nappade snabbt på våra utlägg säger Rosmari. Även kommunchefen sökte lokaler för att koordinera insatserna och då bokades några dagar direkt i bygdegården.
”Allt var bara på från första stund”, säger Rosmari. ”Direkt gick allting igång.”
En Facebook-sida med många följare blev snabbt ett nav för lokala information och samordning. Den fungerade lite som en bro mellan boende, kommunens informationskanaler och myndigheter.
Viktiga telefonnummer och kontaktuppgifter till kommun och räddningstjänst delades kontinuerligt, vilket säkerställde att information snabbt nådde de som behövde den.
Rosmari visade exempel på hur kommunikationen på Facebook sköttes och betonade vikten av att tacka de som hjälpte till.
Genom att uppmärksamma människors insatser skapades en känsla av samhörighet och delaktighet.
Samtidigt som kommunens och myndigheternas egna informationskanaler spelade en avgörande roll, hade den lokala Facebookgruppen sin självklara funktion – att snabbt sprida information inom lokalsamhället, knyta samman frivilliga och koordinera insatser där de bäst behövdes.
Särskilda insatser uppmärksammades, exempelvis:
• Kajutan och Tony, om egentligen hade säsongsstängt, men som på förfrågan av Kustbevakningen öppnade upp sin restaurang i hamnen för att kunna servera mat och fika till arbetarna, inte bara kustbevakningen utan också andra som arbetade med saneringen.
• Stickgruppen, som stickade och virkade nallar – där namnet som vann blev Willgott, det vill säga Vill Gott, nallarna och det namnet blev en symbol för sammanhållningen.
• Skolbarnens engagemang, där årskurs 4-6 bidrog med konstutställningar och de yngre eleverna gjorde armband.
• Andra insamlingar kom tex från Hasslö lyser
• Det bakades bullar och gjordes fika hela tiden och det gick till folket som arbetade hårt med att rädda fåglar i fågeltvätten men även till andra som jobbade i katastrof arbetet. Många människor visade spontant sin uppskattning till de som kämpade med oljan.
• Det samlades in lakan och handdukar till fåglarna, samt kompostgaller
Saneringsarbetet – en tuff kamp mot oljan
Andreas Jezek och Hampus Södergren delade med sig av sina erfarenheter från saneringsarbetet. Som uppvuxna i bygden hade de en djup koppling till kusten och kände sig personligt berörda av katastrofen.
De beskrev hur oljan var förrädisk – den fanns överallt och ingenstans. Den flyttade sig, ”grävde ner sig” och kunde tränga ner till en halvmeters djup.
”Det var som att jaga något som hela tiden ändrade plats, den fanns överallt och ingenstans ” sa de flera gånger.
Det blev snabbt tydligt att snabb insats var avgörande. En av de viktigaste lärdomarna var att ta bort den lösa oljan innan den hann sprida sig vidare. När de insåg hur oförutsägbar oljan var, fick det styra strategin för saneringen.
På vissa platser fyllde de hela 375 sopsäckar med olja – bara på en sträcka av 25 meter.
Arbetet var fysiskt krävande och utfördes till stor del för hand. Oljan blandades med tång och ålgräs, vilket gjorde saneringen ännu svårare och ökade mängden avfall. Samtidigt var logistiken en utmaning. Dåliga vägar, känsliga naturmiljöer, gjorde transporten av insamlad olja svår, och ibland var de tvungna att vänta på kallare väder för att marken skulle hårdna tillräckligt för att kunna använda sexhjulingar.
Från början deltog runt 80 sanerare i arbetet, och det höll i ända fram till sommaren 2024, då styrkan gradvis minskades till 15–20 personer. Inför våren behövde fågelskyddsområdena särskild uppmärksamhet, och stora mängder klibbig olja lyckades tas bort innan fåglarna återvände. Ett
omfattande arbete lades också på att sanera strandängarna för att de skulle kunna betas igen. När sommaren kom kunde många områden åter öppnas upp, medan vissa fick stängslas av.
Men trots det enorma arbete som lagts ner hittas fortfarande oljeklumpar långt efter den officiella avslutningen av saneringen i november 2024.
Allt ser dock mycket bättre ut nu än någon vågade hoppas på i början – ”det har gått långt över våra egna förväntningar,” sa Andreas och Hampus.
Vissa minnen från saneringsarbetet sitter kvar starkare än andra. På ett ställe var de tvungna att gräva upp samtliga stenar, rengöra dem och sedan lägga tillbaka dem – en tidskrävande men nödvändig insats.
Framåt 2025 kommer arbetet att fortsätta med att kontrollera fågelöarna innan fåglarna återvänder, genomsöka stränderna och hålla en aktuell lägesbild.
Trots att saneringen varit ett enormt slit vittnade både Andreas och Hampus om den otroliga kämpaglöd som genomsyrade arbetet. ”Det svåraste var nästan att få folk att gå hem,” berättade Andreas. Trots långa dagar, hårt väder och utmattning ville alla fortsätta – för de visste att varje timme, varje insats, var avgörande för kustens framtid.
Fågelräddningen – ett arbete för varje liv
Bengt-Arne Nilsson från Katastrofhjälp för fåglar och vilt (KFV) berättade om arbetet med att rädda oljeskadade fåglar. Till vardags ansvarar han som enda godkända fågel rehabiliterare i Blekinge. I Asarum finns en KFV-medlem specialiserad på igelkottar.
”En obeskrivlig känsla – det är min drivkraft,” säger han medan han visar filmer på rehabiliterade fåglar som släpps fria. Omfattningen av denna katastrof var enorm och ett kristeam behövde snabbt organiseras. Ledningen inom KFV satte ihop ett team med tydliga ansvarsområden. Någon behövde ansvara för infångningen av fåglarna, en annan för tvätten. Efter tvätt och torkning väntade flera veckors rehabilitering. Samtidigt krävdes en samordnare och personansvarig för de nästan 400 frivilliga som ville hjälpa till på olika sätt. Sist men inte minst behövdes en person som kunde hantera administrationen – att hjälpa vilda djur omfattas av ett strikt regelverk, och ingenting fick lämnas åt slumpen.
När katastrofen inträffade fanns omkring 1000 fåglar i området, och man räknar med att var femte fågel drabbades av oljan. Många var så svårt skadade att de behövde avlivas. En del fåglar har kunnat räddas och en del har flugit vidare söderut. Bara på tre dagar sågs oljeskadade fåglar 60 km från oljeutsläppet, de får vi aldrig tag på säger Bengt-Arne.
Till sin tillgång har han fyra saneringsvagnar för att hantera oljeskadade djur och det tillsammans med hjälpen från frivilliga underlättade. Vid ett tillfälle bad han om 20 kompostgaller för att sätta ihop burar – inom ett par timmar hade han fått in nästan 200. Så stark var hjälpviljan.
Själva tvättningen av fåglarna var en känslig och noggrann process. Arbetet hölls i en stor lokal i Hörviks hamn, som visade sig vara perfekt för ändamålet.
Tvättprocessen inleds med matolja för att lösa upp oljan, därefter används vatten och diskmedel för att varsamt rengöra fjädrarna. Flera olika bad krävs, innan fågeln kunde torkas. Mindre fåglar tog upp till 1,5 timme att tvätta, medan större kunde ta över tre timmar. Efter tvätten behövde fåglarna vila i en trygg miljö, där speglar i burarna kunde ge dem en illusion av sällskap – en viktig faktor för deras återhämtning.
Om en fågel fått i sig olja invärtes krävs speciell hantering. Att putsa sig är en naturlig reflex, men det innebär också att oljan kan hamna i deras matsmältningssystem. I sådana fall kan kontrastvätska ges för att hjälpa kroppen att göra sig av med gifterna.
Bengt-Arne var noga med att betona att detta är ingenting som privatpersoner ska försöka göra själva. Inga fågeltvättar i hemmets badkar! Att hantera oljeskadade fåglar är en komplex process som kräver kunskap och erfarenhet – görs det på fel sätt kan fågeln dö. Till exempel måste vissa fåglar vila i flera dagar innan de ens klarar av tvätten.
En annan stor utmaning var att avgöra var de räddade fåglarna skulle släppas ut. Eftersom deras ursprungliga miljö fortfarande var förorenad, blev Simrishamn den bästa lösningen. Där fick de en ny chans att återvända till naturen, fria från den olja som hotat deras liv
Filmen PAU GRUNN- en hyllning till engagemanget
Kvällen avslutades med fika och visning av den ömsinta dokumentärfilmen Pau Grunn, skapad av fotografen Henrik Folkesson. Med en djup koppling till Hörvik kände han ett starkt behov av att bidra till lokalsamhället under denna tid. Han bad om att via sin kamera få bidra till att fånga den här händelsen, människors insatser, både de små och de stora, och skapa en hyllningsfilm till de frivilliga som arbetade med saneringen. Filmen består av porträtt och intervjuer med de som engagerade sig i oljesaneringen och fågelräddningen, samt bilder från de drabbade områdena. Den gav en fin summering av kvällen, som en deltagare sa: -”Det var starkt, man pendlade mellan hopp och hopplöshet när man lyssnade på alla. Samtidigt är jag inte förvånad, det här visar lokalsamhällets kraft när en kris inträffar- då sluter man sig samman och allas krafter kommer till användning”
Sammanfattning
Marco Polo-olyckan – en test för krishanteringen
När färjan Marco Polo gick på grund spreds oljeångorna långt över kusten och satte hela krisorganisationen på prov. Ingen hade tidigare hanterat en miljökatastrof av denna omfattning, men tack vare snabba insatser på alla nivåer och ett starkt lokalt engagemang tillsammans med kommun och olika myndigheter kunde skadorna begränsas – även om konsekvenserna för ekosystemet fortfarande är osäkra.
Trots att kuststräckorna nu ser rena ut och vattnet är badbart, är det svårt att veta hur det marina livet påverkas på längre sikt. De små organismerna som utgör basen i näringskedjan – föda för större fiskar och fåglar – kan ha tagit skada på sätt som ännu inte är synliga. Det är en fråga som bara tiden kan besvara.
De första analyserna av blåmusslor visar skyhöga halter av olika gifter, vilket ger en fingervisning om hur oljan kan ha spridit sig genom ekosystemet. Även skrubbor har fångats in för vidare analys, men resultaten har ännu inte kommit. Hur dessa föroreningar påverkar det marina livet på längre sikt återstår att se – och tills dess kvarstår frågan om vad som egentligen händer under ytan.
Lärdomar och framtida åtgärder
En diskussion som dök upp under kvällen var hur framtida oljeutsläpp kan hanteras med hjälp av erfarenheterna härifrån. Några viktiga punkter som lyftes:
• Oljan måste avlägsnas snabbt innan den gräver ner sig.
• Erfarenheterna från detta utsläpp bör dokumenteras och spridas, så att myndigheter och frivilliga kan vara bättre förberedda.
• MSB och andra organisationer bör samla in och tillämpa lärdomarna från saneringsinsatsen.
• Saneringsutrustning och skydd för både människor och djur behöver finnas tillgängligt på fler platser.
• Ta hjälp av lokalbefolkningen, de kan sin miljö, de kan och vet var olika kompetenser finns
Kvällens möte visade att kriser kan förena människor och att lokalsamhällets kraft är ovärderlig i sådana situationer. Tack vare snabbt engagemang, samverkan och uthållighet kunde skadorna begränsas och erfarenheter vinnas för framtida insatser
Text: Annelie Worgard
Bild: Kennet Worgard
Länkar
• https://www.lansstyrelsen.se/blekinge/om-oss/nyheter-och-press/nyheter—blekinge/2024-08-20-hoga-gifthalter-i-blamusslor-efter-oljeutslappet-fran-marco-polo.html?
• https://www.kfv-riks.se/blekinge
• https://www.sydostran.se/2023-11-17/hasslo-lyser-i-ar-med-oljekatastrofen-i-fokus/
• https://www.sverigesradio.se/artikel/tony-mattar-olje-sanerarnas-magar-det-ar-win-win
• https://www.samverkanhanobukten.org/saneringen-efter-marco-polos-grundstotning-man-behover-ta-pa-sig-svampogonen-for-att-hitta-all-olja/
Här finns också många fler länkar för den intresserade
En diskussion som dök upp under kvällen var hur framtida oljeutsläpp kan hanteras med hjälp av erfarenheterna härifrån. Några viktiga punkter som lyftes:
• Oljan måste avlägsnas snabbt innan den gräver ner sig.
• Erfarenheterna från detta utsläpp bör dokumenteras och spridas, så att myndigheter och frivilliga kan vara bättre förberedda.
• MSB och andra organisationer bör samla in och tillämpa lärdomarna från saneringsinsatsen.
• Saneringsutrustning och skydd för både människor och djur behöver finnas tillgängligt på fler platser.
• Ta hjälp av lokalbefolkningen, de kan sin miljö, de kan och vet var olika kompetenser finns
Kvällens möte visade att kriser kan förena människor och att lokalsamhällets kraft är ovärderlig i sådana situationer. Tack vare snabbt engagemang, samverkan och uthållighet kunde skadorna begränsas och erfarenheter vinnas för framtida insatser
