Hanöbukten och sjön Immeln hör ihop, det vatten som rinner till och från sjön når också havet. Att hjälpa Immeln är därför också att hjälpa Hanöbukten. Projektet Rädda Immeln vars rapport(er) blev klar i dagarna har därför gjort mig nyfiken. Jag far till Osby för att intervjua två av huvudpersonerna i projektet, Agne Andersson och Heléne Annadotter. Agne är kommunekolog och miljöstrateg i Osby kommun, ordförande i Skräbeåns vattenråd samt med i styrgruppen för Helge Å Model Forest. Heléne Annadotter är limnolog och expert på alger samt forskningschef på Regito research.
Text : Annelie Worgard, SfH
Bild: Annelie Worgard, Agne Andersson, Johan Forssblad
Immeln – en sägenomspunnen sjö
I slutrapporten för projektet Rädda Immeln står det: ”På 1930-talet var Immelns vatten så rent att projektledaren Agne Anderssons farmor kunde tvätta vittvätt i vattnet.”
Sjön är Skånes näst djupaste och tredje största sjö och bildades för cirka 12.000 år sedan. Vackert belägen i skogarna i nordöstra Skåne. En näringsfattig klarvatten-sjö med steniga stränder och gott om öar. Här finns ett djurliv av nationellt skyddsvärde både över och under ytan. Storlom och fiskgjuse häckar här. Sena vårkvällar kan man höra storlommens vemodiga sång över sjön. Här finns den sällsynta Immelnöringen. Den hemlighetsfulla ålen finnas här, den får man dock inte fiska. Harry Martinsson, barnfödd vid Immelns strand skev så här i Bonniers Litterära Magasin 1932: ”- Det är den två mil långa Immeln, en gränssjö Nordskåne—Blekinge. En härligt undersam sjö som har skäpptals med skogsludna holmar. Där badade jag första gången, ropade över viken och hörde det precisa, klara kvällsekot komma tillbaka, liksom överjordiskt renat av sommarluften.”
Den förut klara sjön har blivit brun
Idag har Immeln problem, fiskbestånden är nedåtgående både i sjön och i dess tillrinnande vattendrag. Färgen i sjön som en gång var klar är nu brun som lättöl, ett fenomen som kallas för brunifiering. Siktdjupet har minskat betydligt. På senare år har man haft algblomning av en giftig typ, som tros höra samman med den ökande färgen. Det bruna vattnet kan leda till syrefria bottnar där endast blågröna alger, cyanobakterier, klarar sig. Vissa arter av cyanobakterier tål nämligen att leva långa perioder under syrefria förhållanden.
Cyanobakterierna kan orsaka leverskador och en del forskning kopplar även samman aminosyran BMAA i cyanobakterien med nervsjukdomar som Alzheimer, ALS och Parkinson. Blomningar av cyanobakterier har observerats årligen sedan 2009 och blomningarna har mestadels uppträtt på hösten. I november 2012 uppmättes extremt höga halter av alggiftet microcystin. Med ELISA-metod uppmättes 1,1 mg/l vid ett tillfälle och vid en senare provtagning 0,81 mg/l, detekterat med UPLC-MS/MS (Pekar med flera., 2016). När den första rapporten kom om höga halter av algtoxiner på senhösten 2012 i den näringsfattiga Immeln möttes uppgifterna av stark skepsis från länsstyrelsen Skåne men de har verifierats vara riktiga.
Referens
Pekar, H., Westerberg, E., Bruno, O., Lääne, A., Persson, K. M. , Sundström, L. F., Thim, A-M. 2016.
Fast, rugged and sensitive ultra high pressure liquid chromatography tandem mass spectrometry method for analysis of cyanotoxins in raw water and drinking water— First findings of anatoxins, cylindrospermopsins and microcystin variants in Swedish source waters and infiltration ponds.
J. Chromatography. A.1429: 265-276. https://doi.org/10.1016/j.chroma.2015.12.049
Figur 3. Blomningen av cyanobakterier vid Björnvik, norra Immeln, 2012-11-19. Foto tagen från rapport Hola Lake Immeln: Agne Andersson.
Figur 26. Flaskorna 6, 8 och 11 innehåller vatten från myrar. Flaskorna 5, 7, och 10 är tagna i utloppen av olika sjöar i Immelns avrinningsområde. Flaska nummer 3 är från inloppet, nummer 2 är från det öppna vattnet och nummer 1 är från utloppet av sjön Immeln. Foto från rapport Hola Lake Immeln: Agne Andersson.
Brunifiering av vattnet i många vattendrag och sjöar på Norra halvklotet startade på 70-talet och intensifierades i början på 2000-talet. Det bruna i vattnet är humusämnen, det vill säga delar av växter och djur som inte brutits ned samt järn- och manganföreningar. Mängden järn är en nyckel för hur brunt vattnet blir, inte all humus innehåller nämligen stora mängder järn. Vattendragen i södra Skåne med sina lövskogar är mindre bruna medan vattendragen i Norra Skåne som går genom barrskogar och torvmossar har en mer intensiv brunfärg. Barr bryts ned långsammare och lagret av organiskt material blir tjockare i en barrskog än i en lövskog.
Orsakerna till den ökande brunifieringen tros vara en kombination av faktorer.
- Försurningen från svavelhaltiga utsläpp har minskat i marken vilket är bra för naturen. Men den sura marken band organiska ämnen så att de inte rann vidare ut i vattendragen så lätt.
- Ett varmare klimat med längre växtsäsonger innebär både en högre produktion och en högre nedbrytning av organiskt material.
- Hur marken används har enligt många undersökningar visat sig ha stor betydelse. Därför kan en ändring av markanvändningen få en stor betydelse.
Positiva effekter kan uppnås genom att till exempel:
- Plantera lövskog närmast vattendragen.
- Sakta ned vattnets hastighet genom olika åtgärder och tekniker som det idag finns kunskap om och erfarenhet av. Ju högre upp i avrinningsområdet man kan sakta ned hastigheten desto bättre. Idag tar det tre dagar för regnvatten från Småland att nå Immeln. Förr tog det tre veckor.
- Igenläggning av diken som inte längre fyller ett behov för att säkerställa grundvattnet och minska uttransporten av humusrikt brunt vatten.
Projektet Rädda Immeln har konkreta mål
Projektledare Agne Andersson under en provtagning på Immelnsjön 2017-08-24. Foto från rapport Hola Lake Immeln: Johan Forssblad.
Agne Andersson är uppvuxen intill Immeln och har på nära håll sett hur sjön har förvandlats. Det mentala startskottet för projektet kom 2011 när Agne var ute med sina elever från Naturbruksgymnasiet i Osby för att med elfiske**) mäta fisktillgången. Ingen fisk kom upp. Då tyckte Agne det fick vara nog och bestämde sig för att gå från ord till handling. Det kallades till stormöte. Osby kommun och Östra Göinge kommun tog på sig ägarskapet för projektet som har bestått av många delar. Andra som deltagit på olika sätt är Naturbruksgymnasiet i Osby, Skräbeåns vattenråd, Immelns fiskevårdsförening, markägare, Leader Skånes Ess, Länsstyrelsen i Skåne, med flera. Heléne Annadotter kom med i projektet 2012 i sin egenskap av algexpert. Hon ansvarade för och genomförde analysen av de blågröna algerna. Heléne har en gedigen kunskap i sitt ämne, med både en Fil kand i Biologi från Lunds universitet och en doktorsexamen i algologi från Köpenhamns Universitet
**) Elfiske är en metod där elektricitet används för att bedöva,
fånga in, räkna och mäta fisktillgången i strömmande vatten.
Fem arter att hälsa välkomna åter
Under vårt samtal blir det mycket tydligt att dessa två verkligen vet vad de pratar om och det är stundtals i princip omöjligt för mig att hänga med. Desto lättare då att förstå några av de mål de hade med projektet. Ett mål var få tillbaka fem olika arter som försvunnit från Immeln. Arterna var strömstare, forsärla, öring, mindre hackspett och utter. Alla är de tillbaka nu.
– Blåkråka vill jag också få tillbaka, säger Heléne, blåkråka och svartstork. Det glittrar till i hennes ögon. Jag blir tvungen att erkänna att jag inte vet hur en blåkråka ser ut. – Googla, den är jättevacker, säger hon och skrattar.
I projektet har man fokuserat på konkreta åtgärder för att nå sina mål och en av de första man genomförde var att skapa en publik visningssträcka längs med Ekeshultsån. Där visades projektet och de olika åtgärderna upp, vilket skapade en förståelse för hela projektet, inte minst hos markägarna.
Länkar:
· https://www.osby.se/bygga-bo–miljo/miljo—halsoskydd/radda-immeln.html
· https://www.ostragoinge.se/samhalle/miljo/radda-immeln/
· https://www.landsbygdsnatverket.se/inspiration/
· https://www.skanesess.se/nyheter/2016/03/01/forstudie-ekeshultsan-radda-immeln/
· https://www.skanesess.se/nyheter/2018/04/09/radda-immeln/
Heléne Annadotter tar prover i ett mörkt och humusrikt vatten i ett dike i norra delen av Immelns avrinningsområde. Provtagningspunkt P6411. Foto från rapport Hola Lake Immeln: Johan Forssblad.
Här är en lista på alla rapporter från projektet. Läsvärda allesammans. Rapport Hola Lake Immeln är slutrapporten. Du hittar dem för nedladdning hos Osby kommun. https://www.osby.se/bygga-bo–miljo/miljo—halsoskydd/radda-immeln.html
Råd till SfH, Forskare, Företag och Kustråd i Samverkan för Hanöbukten.
Jag ber Agne att nämna tre saker han skulle vilja se att vi i SfH fokuserar på under den nära framtiden. Han skrattar till och läraren i honom tittar fram. – Vad tror du själv efter det vi pratat om? Det självklara svaret blir ju att det som sker uppströms har stor påverkan på Hanöbuktens vattenmiljö:
– Sök källorna till problemen uppströms.
– Närma er markägarna och skogsnäringen.
– Och ta vara på det lokala engagemanget hos framförallt Kustråden, men även hos de företag som vill engagera sig.
När jag sätter mig i bilen tar jag fram mobilen, googlar på blåkråka och svartstork. Har du läst så här långt och inte vet hur de ser ut, googla du med. Fantastiska. Du får lite hjälp av länkarna här nedan. De är väl något att drömma om att få tillbaka?
(https://artfakta.se/naturvard/taxon/100039 , https://artfakta.se/naturvard/taxon/ciconia-nigra-100032)
