Stor mängd tarmbakterier i Helge å
När Stella Bowles besökte Snapphaneskolan i Knislinge var hon tillsammans med sjundeklassarna nere vid Helge å och tog vattenprover. Ett av de fyra proven visade på höga värden av enterokocker.
Av Roland Wirstedt
Det prov som stack ut hade uppskattningsvis 400 till 500 bakterieprickar. Det betyder att det just den dagen på just den platsen var vattnet otjänligt att bada i (om nu någon skulle få för sig att göra det i centrala Knislinge i början av december).
I Sverige är gränsen för otjänligt badvatten när det som i det här fallet gäller enterokocker satt till 300 cfu per 100 milliliter vatten. Cfu står för ”colony-forming unit”, kolonibildande enhet, och är helt enkelt antalet prickar på näringsplattan i den runda petriskålen.
Provet som heter ”Helge å #4” är antalet bakterieprickar så många att det är svårt att räkna dem, därav den diffusa uppskattningen.
Samtliga prov
Samtliga fyra vattenprov är tagna vid bron i centrala Knislinge där Helge å rinner i norr-sydlig riktning ut mot Hanöbukten. Det som är märkligt är att variationen på antalet enterokocker mellan proven är så pass stora trots att vattenproven är tagna ganska nära varandra. Så här ser resultaten ut:
Helge å #1: 70-90 cfu/100 ml
Helge å #2: 34-40 cfu/100 ml
Helge å #3: 60-75 cfu/100 ml
Helge å #4: 400-500 cfu/100 ml
Den svenska klassificeringen för badvatten när det gäller enterokocker lyder så här: ”tjänligt” 0-100, ”tjänligt med anmärkning” 100-300 och ”otjänligt” mer än 300 cfu/100 ml. Så förutom det fjärde provet i Helge å klassas de övriga proven som ”tjänligt”.
Flera förklaringar
– Det kan finnas en mängd förklaringar till att ett prov sticker ut. Det kan vara en tillfällig förorening som fågelspillning, avföring från boskap eller tarmbakterier som rörts upp från bottensedimentet när provet togs. Därför måste man ta flera prov på samma plats för att se om det är en mer varaktig avloppskälla, säger Caroline Schönning, som är mikrobiolog och utredare vid Folkhälsomyndigheten.
Det som skapar en viss förvirring när det gäller gränsvärdena är att i Kanada, där Stella Bowles kommer ifrån, gör myndigheterna skillnad mellan prover tagna i havet och prover från en inlandssjö.
– Tanken bakom det är att bakterierna dör snabbare i saltvatten. Samma mängd förorening ger färre bakterier i ett vattenprov från havet än från en insjö, säger Caroline Schönning.
Betydligt lägre
De nivåer som Stella Bowles skriver om i sin bok och som hon talade om i samband med sitt besök på de svenska skolorna gäller havsvatten, alltså betydligt lägre nivåer än de generella nivåer som vi oftast använder i Sverige.
Caroline Schönning berättar att även EU i sina direktiv gör skillnad mellan hav och insjö. På EU-språk heter det ”För kustvatten och vatten i övergångszonen” och ”Inlandsvatten”. Där är gränsvärdena för havsvatten hälften av dem som gäller för insjövatten. Se bilaga 3 sidan 5.
Bygger på erfarenhet
Karsten Pedersen är mikrobiolog och före detta professor vid Göteborgs Universitet och Chalmers. I dag driver han ett forsknings- och analysbolag som heter Micans i Göteborg.
– Enterokockbakterierna i det här fallet är så kallade indikatororganismer. Man vet inte exakt hur mycket eller hur lite som behövs av dem för att man ska bli sjuk. Gränsvärdena som olika länder har satt bygger i stället på vilken erfarenhet man har, ofta i samband med något sjukdomsutbrott. Därför kan de variera en del, säger Karsten Pedersen och tar en annan indikatororganism som exempel, legionellabakterien.
Det första kända utbrottet av legionärssjuka var 1976 i Philadelphia, USA. Utbrottet skedde på ett hotell i samband med att förening av krigsveteraner som kallade sig ”American Legion”, därav namnet legionärssjuka, höll en kongress. Totalt insjuknade 221 personer och 34 personer avled. Denna tragiska händelse har gjort att i USA råder det nolltolerans för legionellabakterier medan man i Sverige tillåter värden på 1000 cfu per liter.
– Och det är därför som det luktar klor om dricksvattnet i USA, säger Karsten Pedersen.
Okej i Finjasjön
Stella Bowles besökte även T4-skolan i Hässleholm. Det prov som togs i Finjasjön var det som visar högst andel tarmbakterier, 160-180 prickar. Enligt de svenska badnormerna skulle det provet betecknas som ”tjänligt med anmärkning”, men alltså inget alarmerande. De två övriga proverna höll sig inom gränsen för ”tjänligt”.
