Ett av Samverkan för Hanöbuktens nyaste kustråd är Ålakustens kulturarvsförening. Michael Grennard och föreningen Marias väg i Yngsjö startade för några år sedan ett kustråd tillsammans med Agne Andersson, kommunekolog i Osby, och Ryssby Naturbruksgymnasium. Man började med olika tester för att se hur olika typer av vattenutsläpp från våtmarker påverkar den bruna färgen i vattnet, så kallad brunifiering. I projekt med Ryssby gymnasium undersöks läckaget av humus från skogs- och lantbruksmarker och olika åtgärder provas för att se vilka resultat det ger. Brunifiering är ett stort problem, särskilt under regniga perioder, och det skadar bland annat fiskarnas gälar och gör det svårt för dem att andas. Brunifiering menas ha stark koppling till
att barrskog planteras nära vattendrag, eftersom det är ämnen från kottar som fälls ut och skapar det bruna vattnet. Även torvbrytning påverkar negativt. Tydliga förbättringar ses i områden där man ersatt barrskog med lövskog längs vattendrag, och där tidigare utdikade våtmarker har återställts. Våtmarker bromsar upp näringsläckage och lövskog bidrar inte till brunifiering utan hjälper vattnet att återhämta sig från näringsutsläpp.

Eftersom Michael även sitter med i Ålakustens kulturarvsförenings styrelse, beslutade man 2021-2022 att samordna arbetsinsatserna och slå ihop till ett nytt kustråd. Ålakustens kulturarvsförening arbetar aktivt som kustråd med en rad frågor i allt från att bevara ålfisket som ett levande, immateriellt kulturarv med det småskaliga, kustnära hantverket och alla kunskaper och traditioner som finns kring ålfisket. Ålafisket på Ålakusten är listat som ett svenskt immateriellt kulturarv och är ackrediterad organisation att ge råd till UNESCO i ålfiskefrågor. Enligt studier från Havs- och Vattenmyndigheten är det traditionella svenska ålafisket ett långsiktigt hållbart fiske som tar c:a 1 % av den utvandrande, könsmogna fisken, vilket inte hotar arten från återhämtning. Ålafiskarna sätter dessutom varje år ut nya ålyngel för att bidra till artens fortbestånd.

Men Ålakustens kulturarvsförening gör mer än att bevara traditioner och ålen som art. Föreningen arbetar också aktivt med fria vattenvägar för fisk, inte bara ål, i vattenkraftverken som årligen dödar miljontals fiskar som söker sig upp- och nedströms i jakten på mat eller för att leka. Trots miljölagstiftning, har endast 5 % av Sveriges omkring 2500 kraftverks- turbiner förbifartsmöjligheter för fiskar som lax, öring och ål. Stora kraftverksdammar, uträtade vattenflöden och torrlagda våtmarker bidrar också till försämrad biodiversitet med artdöd som följd. Här arbetar föreningen med kunskapsseminarier och informationsspridning.

Under Hanöbuktsveckan den 21-28 maj 2022 arrangerade Ålakustens kulturarvsförening ett välbesökt seminarium i Åhus på temat Hur gör vi Hanöbukten bättre? På seminariet deltog flera föreläsare, även internationellt, som alla berättade om positiva exempel på vad som kan göras för att använda våra naturtillgångar utan att förbruka eller förstöra dem. Till exempel kan enkla förbipassager i vattenkraftverk skapa både möjligheter för fisk och för elektricitet, läkemedel kan renas bort i våra reningsverk för att inte skapa problem i varken människor eller djur, våtmarker kan återskapas och bidra till renare
vatten och ökad biologisk mångfald och vi kan bygga både klimatsmarta och vackra bostäder för framtiden.
www.alarv.se